Ut i det okända

Idag tog jag med cykeln på dess första äventyr ute i de nya nejderna. Som jag nämnt tidigare så finns det väldigt mycket skog här omkring, både större och mindre varianter. Det finns även en del sjöar relativt nära, något som jag som uppvuxen i Bergslagen verkligen saknade under alla mina år i Uppsala.
I Norberg fanns nästan en sjö för varje invånare och om en sjö hade mer än ett sällskap som badade, så cyklade man glatt vidare till nästa. Inget konstigt alls!
I Uppsala är det tyvärr mer sparsmakat med badplatser som är rimliga att ta sig till utan att det blir ett heldagsprojekt. Och eftersom man sällan var ensam om att vilja bada på somrarna så fick man såklart räkna med ett antal tusen människor till som trängdes på dessa få platser… och detta givetvis med bergsprängaren på högsta volym, osande kolgrillar, fotbollar som flyger hejvilt, ungar som gapar och springer tvärs över filtarna, drunkningstillbud, vattenskotrar, ja ni fattar säkert.
Ett sätt att komma ifrån detta kaos om man trots allt vill bada i Uppsala är att ta sig ett dopp i Fyrisån, med hjälp av någon av alla de bryggor som finns framförallt norr om centrum. Här viskade dock min inre Darwin att en kall dusch fungerar precis lika bra och att det endast är en ytterst nödställd person som måtte tvingas till denna förnedring, förklädd till sommarnöje. Jag skulle kunna skriva ett kåseri om vad jag tycker om konceptet att bada i Fyrisån, men jag tänker att vi släpper det.
Jag har trots allt badat frivilligt i Dnepr i centrala Kiev, så jag ska väl inte döma…

Hur som helst – sjöar i vår nya hembygd var det!
Cirka 20 minuter med cykel från vårt hus finns en sjö som heter Strömaren, som jag skulle vilja fota vid. Enligt Google Maps finns det dessutom en väg nästan ända fram till sjön. Problemet är bara att satellitbilderna i Maps är tagna i den grönskande sommaren när vägarna är fria från snötäcken och det var således inte alls 20 minuter med cykel som jag hade räknat med. Det blev istället kanske 10 minuter på barmark innan det helt enkelt tog tvärstopp för vidare cyklande. Efter alla år som Uppsalabo har jag inte riktigt vant mig vid tanken på att man faktiskt inte kan cykla överallt.
När Google Maps dessutom säger att “det finns en väg här fast bara på sommaren typ hehe!” så frustar jag lite häpet.
Här på landet ska man åka spark, skidor eller snöskoter om man ska ta sig fram någon annanstans än på bilvägen. Det är noterat – Till nästa vinter ska jag införskaffa en spark. Och kanske skidor.

Min gamle trotjänare fick snällt vänta vid vägkanten medan jag gav mig ut i markerna med fullpackad kameraväska.
Det sitter för övrigt i reptil-Uppsalahjärnan att alltid låsa cykeln. Man vet ju aldrig vem som kan tänkas ta sig flera kilometer ut på en öde skogsväg en kall söndag i mars för att sno cyklar. Mitt stadiga bygellås skulle garanterat avskräcka dessa klåfingriga kleptomaner. Garanterat.
Kallt, grått och planlöst.
Ungefär så kändes det att vandra på det som Maps hade pekat ut som vägen till Strömaren.
Ingenting spännande att fota, bara is, hårt packad snö och fjolårsgräs. Men eftersom jag ändå hade släpat med mig kamera och alla objektiv så passade jag på att ta lite bilder. Så här kommer ett gäng kalla, grå och planlösa bilder.
“Gör inte livet mer spännande än nödvändigt” brukar jag ha i bakhuvudet. Här fick den tanken dock ge vika för Risktagaren. Inser också att mina vintervandringskängor sjunger på sista versen.
Någonstans här bestämde jag mig för att ge upp vandringen till sjön och satte mig istället för att fika. Och testa Instagrams fina filter. Vilka fransar! Fick även sällskap av två nötkråkor som kraxade metalliskt i träden. Så helt grått var det inte trots allt.
Massor av älgbajs, men ingen älg i syne.

6 kommentarer

  • Anna i Portugal

    Cyklar är inte alltid det bästa färdsättet på landsbygden, men å andra sidan så stannade du väl på en plats du inte tänkt stanna på? Så det kanske var rätt ändå? 🙂 Fina bilder!

  • Lillan Kind

    Så härligt att du har sjöar i närområdet. Jag smålog när du beskrev Uppsalas badplatser, för såna kaosartade badplatser står det till buds i mina trakter också. Vi brukar således undvika att åka och bada under den tidigare delen av dagarna, för inte ens öronproppar hjälper (har provat).
    Ja cykel är nog inte så praktiskt att ta sig fram med i snöiga skogar, men snart kommer det bli fint för dig att ge dig ut och cykla. Ett bra lås kan vara användbart i skogen också, för min man fick otroligt nog sin cykel stulen för några år sen när han gick ifrån den en stund i skogen. Klåfingriga kleptomaner finns tydligen överallt.
    Kul att se en bild på dig 🙂

    Kram<3

    • Emma

      Jag förstår verkligen att ni väljer att hålla er borta från dessa badplatser under “rusningstiden”…
      Men vad galet att din mans cykel blev stulen ute i skogen. :O Då gör jag kanske rätt i att låsa den även framöver..
      Kram! ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.