Fåglar
-
Andas ut
Söndag, men ingen söndagsångest i sikte. Istället sitter jag här med en rykande tékopp och försöker sammanfatta veckan i punkter:
* Huset besiktigat med i stort sett blankt protokoll.
* Lägenheten såld till utgångspris.
* Envist virus i form av munblåsor.
* Envis trötthet som en följd av mörkret, hus/lägenhetsstress, viruset, eller troligen allt i kombination?
* Insikten att jag starkt ogillar “skandinavisk design” – var hittar man ett soffbord som inte ser ut som en ihopknölad jättestekpanna..?
* Kampen mot katastroftankarna – allting har gått för bra på sista tiden och i stort sett enligt plan. Alltså måste något djävulskt vara på g…
* På god väg mot mitt mål att ta 130 kg i mark.
* Dagens fågelfotorunda var nog den mest välbehövliga någonsin. Resultatet syns nedan.
* Börjar långsamt komma till insikten om att vi faktiskt ska flytta om lite drygt två månader. Och det känns bra. Som en dagslång utandning efter veckor av att hålla andan.
Orimligt nyfiken koltrast som gjorde mig sällskap. 
Fick även till någorlunda bilder på den oförskämt stiliga sidensvansen! -
Höken och örnen
Som jag nämnde sist, så tog min lilla helgutflykt en drastisk vändning när jag fick se en sällan skådad syn. Jag blev nästan lite ställd, men lyckades ändå snabbt få på teleobjektivet som låg i ryggsäcken. Det hela var ju över på under en minut, men jag hann ändå tänka att detta skådespel var något utöver det vanliga:
“Vad fasen är det för enorm rovfågel som seglar långt, långt där uppe? En ormvråk? Nej, för liten… Korp? Också alldeles för liten. Den är dessutom jagad av ett par mindre rovfåglar, så det måste vara en… örn!!“
Jag lyckades alltså fånga en ung havsörn som blir jagad på flykten av den inte ens hälften så stora sparvhöken. Nog för att havsörn finns nästan överallt här, men det var liksom hela situationen som lyfte skådespelet till en helt annan nivå – Vår minsta rovfågel som kaxigt jagar bort vår största rovfågel…
Magnifikt helt enkelt!
-
Vemod, termospremiär och en suddig stjärtmes
Denna helg har bjudit på strålande höstsol och stormande höstvindar i en vild kombination. Men jag kände att jag verkligen behövde komma ut en sväng, andas lite och rensa huvudet.
Det är nämligen något på gång i vårt liv som jag har ganska svårt att processa – Vi ska köpa hus!
Okej, det har vi planerat att göra i många år men… nu är vi liksom igång med säljprocess och allt vad det innebär och det känns som att det är tusen bitar som ska fall på plats; vårt hem ska fotas, vi ska gå på visning i helgen (vi har varit på en redan), vårt hem ska säljas, och en massa, massa annat. Vårt hem, som har varit vårt trygga ankare i över sex år…
Visst har jag längtat efter att bo i hus på landet igen, men nu när det faktiskt är på gång att förverkligas… Det känns otroligt vemodigt – för att sedan gå över i naiv hoppfullhet och glädjeyra. Och sedan tillbaka till vemod och katastroftankar. Det är ändå en väldigt stor omställning och en del av mig bara skriker “Vafan håller vi på med?! Sluta röra runt i tillvaron!! Jag gillar inte förändringar!” Medan den andra halvan skriker “Du är ju uppväxt i hus på landet – klart du ska tillbaka till det! Cirkeln måste slutas! Du brukade ju vara så äventyrlig!!!”
Nåja, det blir nog bra. Det är trots allt nu jag måste sätta mina stoiska färdigheter på prov…
Kalla nordliga vindar innebar att termosen fick följa med ut idag. 
En tépaus i skuggan av de gamla granarna. 
En del av vemodet består i att känna att det kanske är bland de sista gångerna jag är i dessa skogar och marker. Som jag har varit i otaliga gånger genom åren. Och som har gett mig så mycket utan att kräva något tillbaka. Det gör ont när jag tänker på det… Även om jag i teorin kan åka tillbaka hit oavsett var jag bor så skulle det ändå inte bli samma sak. Det skulle bara bli ännu ett avslutat kapitel i mitt liv… 
De gamla stoiska filosoferna poängterade ofta att livet består av just förändringar, stora som små. Livet är inte statiskt på något sätt. Acceptans inför detta är vägen framåt.
Sen är ju såklart ingenting överhuvudtaget klart ännu med hela hus-cirkusen. Vi har ju inte ens tittat på huset vi vill köpa än… vi kanske hatar det, haha. Och vi kanske inte ens får lägenheten såld. Så mycket som ännu är oklart, men som av just denna anledning innebär enorm stress för två kontrollfreaks som gillar att övertänka och ogillar förändring...
Fortsättning följer alltså!
Jag kunde i alla fall trösta mig med en gullig stjärtmes som studsade runt bland träden tillsammans med sin familj! Men ville hen fastna på en (fin) bild? Ja, döm själva! 
“Du kan inte fota mig om jag blir till en raket och flyger in bland träden hähäh!!” 
Om ni undrar varför de heter STJÄRTmes… 
Det här ska alltså föreställa en stjärtmes… Oh well, det kan inte bli bra alla gånger. Ett par timmar och ett antal suddiga stjärtmesar senare lyckades jag dock ta en bildserie som kanske är mina absolut bästa fågelbilder hittills! Kanske inte rent bildkvalitetsmässigt, men motivet var totalt oväntat och resulterade i riktigt häftiga bilder som jag tänkte lägga upp senare i veckan.
-
Fågelfredag
Flashback-friday heter det väl på engelska när man använder hippa hashtags? Jag är inte så hipp, men “tillbackablicks-fredag” klingar inte alls lika bra tycker jag…
Hur som helst – jag tänkte att just en tillbakablick på lite fågelfoton kunde sitta fint så här en fredagseftermiddag. Jag hinner glömma en del av alla tusentals bilder jag tar, så det är alltid kul att göra sådana här små nostalgitrippar och ge bilderna nytt liv. Även om de äldsta av bilderna bara är 1-2 år gamla.
Blåmesen med sin uppburrade tofs på huvudet. 
Suddiga enkelbeckasiner eftersom de spelflyger med ljusets hastighet… 
Förra vintern hade vi trevligt besök av gråsiskor vid fågelmatningen i Gamla Uppsala. 
Hemmavid har vi även två år i rad haft besök av ett hämpling-par. Jag stack ut kameran genom vårt sovrumsfönster för att ta den här bilden av hanen, haha! Jag har döpt honom till Herman. Herman Hämpling – det låter väldigt tjusigt i mina öron. 
Trädkryparen är galet bra kamouflerad när den klättrar i cirklar längs trädstammarna. Lyckades ändå ta en någorlunda bild förra året. 
Ormvråk vid Hammarskog. Jag tycker att rovfåglar är knepiga eftersom det alltid är sådana avstånd till dem. Men snygga är de! 
Den stiliga rörhönan på besök i norra delarna av Fyrisån. 
Dubbelt upp av större hackspett! 
Grönsiska vs. gråsiska – fullt ös vid matningen. 
Grönbenan tar en promenad på bryggan i solnedgången. Från Dalkarlskärret förra året. 
Sist, och typ minst! Den urgulliga stjärtmesen! Stjärtmesar håller gärna ihop i små familjegrupper, så om ni ser ett gäng med 4-5 stjärtmesar någonstans så kan ni nästan vara säkra på att de är släkt! Imorgon ska jag och pappa dra ut en sväng ut i svampmarkerna. Vi brukar bege oss ut tillsammans åtminstone en gång per år. Det har blivit en liten tradition kan man säga. Ofta är det dock pappa som står för svampfynden medan jag strosar runt med kameran…
Önskar er alla en fin helg! -
Evolutionsmuseet
Gårdagens grådassiga väder kändes perfekt för en vända på ett av våra universitetsmuseer som finns här i Uppsala – Evolutionsmuseet. Själva museet som sådant är inte särskilt gammalt, men delar av samlingarna härrör från 1600-talet då man började upptäcka naturen och naturvetenskaperna, och universitetet var såklart en central aktör i det hela.
Det är ju rätt spännande hur människan har försökt förstå sin omgivning i alla tider, oavsett om det är genom att skapa mytologier eller samla på uppstoppade djur och klassificera stenar. Det man för 200 år sedan såg som objektiva sanningar står idag placerade i montrar i lite skum belysning. Vi hade dock inte varit där vi är idag utan dem.
Här kommer hur som helst en bildbomb från igår, om än bara en bråkdel av alla föremål som finns att beskåda på Evolutionsmuseet!
Här finns lite svampböcker för den som vill lära sig! 
Vi började med avdelningen “Utländsk fauna”. 
Mängder av färgsprakande fåglar som jag såklart behövde ta några extra bilder på! 
Jättefågeln! (till höger) 
Vidare mot den svenska faunan! 
Även här stannade jag såklart till lite extra vid dessa montrar… 
Att få se en fjälluggla i sitt naturliga habitat har länge varit en dröm för mig. Det är något med ugglor som alltid har fångat mitt intresse. Dessa intelligenta, vackra, och samtidigt lite mystiska varelser… Tänk att få se en livs levande fjälluggla komma ljudlöst glidande över marken i jakt på lämmel. Magiskt <3 
Jag vet inget om marulkar mer än att jag inte trodde att de var så här stora! 
Därefter gick vi till de övre sektionerna, där reptiler, blötdjur, fiskar med mera ställs ut. 
Ringmask-avdelningen var inte min grej! 
Jag har däremot aldrig haft problem med ormar och andra reptiler. Tycker de är väldigt vackra och ibland söta djur. Men såklart skulle även jag springa för livet om en kungskobra kom ringlande mot mig… 
…och det behöver väl knappast ens påpekas att alla djur gör sig bäst levande.
Vem som helst skulle ju tappa sin charm efter 200 år i formalin liksom.
På denna avdelning hittar man även diverse konserverade foster och kroppsdelar från både djur och människor… Ah, science! 
Avslutningsvis begav vi oss mot paleontologen, som är en egen byggnad. Tidigare var det även en egen institution. 
Även om jag tycker evolutionsforskning är intressant, så har jag inte sådär superstort intresse för just paleontologi. Det är liksom för gammalt på något sätt… 
Det är nog också väldigt svårt att göra en utställning som bara består av skelettdelar och stenar visuellt tilltalande… 
Tack för denna gång, EBC! Vi skippade den botaniska avdelningen av museet. Istället tog vi en sväng till Tropiska växthuset som är en del av Botaniska trädgården och som dessutom ligger precis bredvid Evolutionsmuseet. Bilder därifrån kommer i nästa inlägg!
-
Senvårens fåglar
Sedan jag började fota fåglar för ca ett och ett halvt år sedan har det blivit en hel del bilder – många bra och väldigt många sämre!
I maj fick jag dock chansen att boosta mitt fågelfotande då vi var ute och ringmärkte fåglar i nästan en vecka i den uppländska skärgården. Tänkte därför att jag skulle dela med mig av mina favoriter från denna lilla resa! Ön vi bodde på (kallad “Björn”) är för övrigt en riktigt häftig fågellokal då den används som rastplats för mängder av flyttfåglar som ska vidare norrut under våren.
Rödbenan övar på yoga. 
Den stiliga sädesärlan i gryningsljus.
“Gryning” får för övrigt en helt ny betydelse när man sysslar med ringmärkning på våren. Vi stiger upp klockan två för att hinna rigga slöjnäten som fåglarna fångas i – detta ska vara klart en timme innan solen går upp och fåglarna börjar bli som mest aktiva. Men i och med detta får man också komma nära naturen på ett sätt som man inte gör annars – att verkligen se, höra och känna hur flora och fauna vaknar till liv, redan innan solens första strålar når dem. Det är magi det!
En hona stenskvätta. 
Bergfink gästade ön! 
Vi fick även nöjet att kolla in åtminstone två jordugglor som drog runt på jakt över hela ön. 
Denna vitkindade gås var lite skeptisk till min kamera… 
…salskraken likaså! 
Strandskatorna var riktigt samarbetsovilliga och jag fick inte till några värst sjyssta bilder på dem. 
Den graciösa silvertärnan. 
Knölsvanen i full ruvning! Det här med att fota fåglar är verkligen en kul utmaning för mig som nästan alltid bara fotat stilla motiv. Fåglar är ju i princip aldrig stilla – ju mindre fågel desto mer rörelse! Detta innebär ju såklart också att jag behövt lära mig nya fototekniker och funktionerna på kameran används på nya sätt. Det passar ju dock perfekt för en tekniknörd som mig. You live and learn som man brukar säga!
-
Fjädrar i färg
-
Löften om nytt liv
Våren är här.
