Fåglar

  • Svartvit bland färgerna

    För någon vecka sedan hörde jag årets första svartvita flugsnappare när jag cyklade längs den grönskande cykelvägen mot tågstationen.
    Nu både hör och ser vi dem dagligen, där de studsar runt bland de begynnande äppelblomstren.


    En svartvit skönhet i en värld av färg,
    Sommarens budbärare

    flugsnappare
  • Rödhaken

    Ibland händer det att jag oavsiktligen tar en bild som jag blir så där fånigt nöjd med. Bilder som knappt behöver någon redigering och som man bara blir glad i hjärtat av.
    Det hände här om dagen när jag låg sjuk i soffan och försökte fördriva tiden med något. Jag hade lagt kameran på soffbordet eftersom jag jag ville fånga några bilder på bergfinken som var på besök vid matningen då.
    Jag tittade sökande ut genom fönstret för att försöka få syn på finken, men utan resultat. Sittandes i soffan med kameran i handen betraktade jag istället rödhaken som skuttade runt på marken i jakt på insekter.
    Den är så otroligt söt, rödhaken. Vaksam, men modig. En av mina favoriter. De letar intensivt efter mat i några minuter för att sedan flyga i säkerhet och speja av området.
    Just i denna stund flög han och satte sig i den höga gamla granen framför vårt hus. En svag solstråle letade sig in och lyste upp hans brandgula bröst, i stark kontrast mot den mörka skogen bakom. Perfektion.
    Givetvis är det inte optimalt att fota genom fönstret, men jag hade bara några sekunder på mig och ville för allt i världen inte sabotera denna idylliska scen genom att öppna fönstret och sticka ut kameran. Och det blev ju bra ändå.

    rödhaken
  • Turkduva

    Sedan några dagar har vi haft nöjet att besökas av en turkduva vid vårt hus. Denna fågel är egentligen en ganska “ny” art för Sverige i bemärkelsen att den har etablerat sig här främst under andra halvan av 1900-talet. Ursprungligen trivs den bäst i varmare breddgrader, men liksom många andra arter har den brett ut sig mer allt eftersom klimatet blivit varmare norröver. Jag hade dock aldrig ens tänkt tanken att jag skulle få se en här i Norduppland, ännu mindre alldeles utanför fönstret!
    Men men, det är ju just det här som är tjusningen med att intressera sig för fåglar och naturen i största allmänhet – man vet aldrig vilka överraskningar som kan bjudas, stora som små.
    Jag har döpt vår turkduva till Ture. Sedan ett par dagar besöker han dock inte matningen längre utan verkar sitta och spela i ett träd lite längre upp mot byn. Hans kluckande sång är dock väldigt trevlig att lyssna till och den blir ett fint komplement till fågelkören som växer för varje dag. Igår hörde jag till exempel vår första rödhake och sedan förra veckan har vi dansande tranor ute på fälten – underbart!
    Är ni förresten nyfikna på turkduvans läte så finns det att lyssna på här!

    Med detta vill jag och Ture önska er alla en riktigt Glad Påsk med mycket solsken och fågelsång!

    turkduva
    turkduva
  • Tegelsmora

    Gårdagen bjöd på strålande sol och flera plusgrader – perfekt för min planerade tur till Tegelsmora. Tegelsmora är namnet på socknen vi bor i, men det är även en egen by med en vacker kyrka från senmedeltid som jag givetvis måste besöka och fota vid tillfälle. Men framförallt finns här en fantastisk fågelsjö! Eller åtminstone önsketänker jag att den är fantastisk eftersom den ligger alldeles nära vårt hem. Så jag gav mig ut på en ganska förutsättningslös utflykt och den här gången kunde jag faktiskt cykla hela vägen fram

    tegelsmora
    Det var fortfarande ganska mycket is på sjön, men det bjöds på en hel del rastande fåglar i form av sångsvanar, hundratals grågäss, kanadagäss och knipor.
    Min tubkikare har varit trasig ganska länge och tills jag har sparat ihop till en ny får jag hålla tillgodo med handkikaren och telezoomen på kameran. Det funkar ändå rätt bra eftersom jag aldrig har tyckt att det är superskoj att bara stå med tubkikaren i flera timmar. Jag gillar omväxlingen!
    Herr och fru Knipa.
    tegelsmora
    Grågäss incoming!
    Kanadagäss har ju ofta ganska dåligt rykte på grund av att de dras till badplatser och således kan det bli en hel del avföring vid dessa. Men jag tycker att det är en väldigt vacker fågel.
    tegelsmora
    För att komma till fågeltornet vid sjön så behöver man promenera genom en kohage med lövträd och ganska mycket stenbumlingar. Även om det mesta av snön har börjat försvinna så ligger smältvattnet kvar och det var således ganska slirigt att ta sig fram…
    tegelsmora
    …men en utflykts-selfie fick det bli!
    Har för övrigt konstaterat att det växer väldigt mycket lavar här i trakterna (inte bara på våra fruktträd)! Många typer av lavar är väldigt känsliga mot luftföroreningar, så att det växer en mångfald av dem här känns ju väldigt trevligtdå vet vi att luften är ren i alla fall.
    tegelsmora
    Trots sol och plusgrader så var det ganska blåsigt och kallt i fågeltornet och jag blev inte jättelångvarig där. Men jag kommer definitivt tillbaka senare i vår!
  • Finbesök

    Domherre hör till de lite skyggare av småfåglar som besöker vår matning. De är primärt skogsfåglar och brukar därför vara lite blyga kring mänsklig närvaro, i alla fall hos oss. Idag kom dock ett stationärt domherre-par och förgyllde den grå förmiddagen!

    Hanen lyser vackert med sin röda teckning.
    domherre
    Hans fru höll sig dock på avstånd i en björk, så Herr Domherre fick försörja henne med frön.
    domherre
    “Gapa stort!”
  • Vårtecken

    “Man ska inte ropa hej…”
    Men nu tänker jag göra det ändå – HEJ vårtecken!
    Våren är inte här i full blom ännu såklart, men nu är det ju mars. Och även om vi har flyttat lite norrut, så är mars fortfarande typ en vårmånad även här. I alla fall vissa år.

    Om det här är ett vår-i-mars-år återstår väl att se, men några uppenbara vårtecken har nu dykt upp i och omkring vårt hus. Förra året var det åtminstone vår i början av april utanför Uppsala. Jag minns att jag inte hade någon egentlig vårlängtan då – kan faktiskt inte minnas alls senast jag längtade efter våren som jag gör just i år.
    Kanske beror det på att vi flyttade hit i den kallaste och mörkaste midvintern (som dessutom var rekordkall och rekordsnöig på många håll). Vi har liksom inte ens sett på bild hur vårt hus och dess omgivningar ser ut under vår och sommar. Så det är lite av en “dubbel” längtan i år; att se vad det egentligen är vi har på ägorna, samt allt det vanliga som våren innebär i form av ljus, varmare temperaturer, mindre kläder att släpa på, kunna cykla till tåget, sitta ute på altanen, etc…

    vårtecken
    Skriande ormvråkar som jagar gnagare över fälten och håller span från ett naket träd. Vårtecken!
    vårtecken
    Trumpetande sångsvanar på ingång. Definitivt vårtecken!
    vårtecken
    Snödroppar, om än inte utslagna. Vårtecken!!
    Kanske inte ett tecken på vår i sig, men en gullig bild på en blåmes som plockar frön är ju aldrig fel!
    Inte heller ett solklart vårtecken, men gråsiskan som besöker vår matning till och från visade upp sig i en björk!
  • Ljusglimtar

    Det är mycket som ska bearbetas när man gör en större förändring i sitt liv som till exempel ett husköp. Många intryck som ska smältas, minnen som ska skapas, saker som ska glömmas. Man kanske kan sammanfatta det som att det är ett nytt liv helt enkelt.
    En av sakerna som jag ännu inte riktigt har hunnit förstå är hur nära vi har till naturen nu. Vi bor visserligen inte mitt i skogen ute i ingenmansland, men ändå. Jag har svårt att ta in att jag faktiskt kan öppna dörren och på några minuter vara relativt långt ute i skog och mark. Skog och mark där jag även tycks vara den enda människan inom en väldigt stor radie.
    Idag blev det således dags att sätta på upptäckarmössan och för första gången ge mig ut i en av våra närmaste större skogar, kring Tegelsmora. Trots att det är nära där vi bor så tog jag bilen, då vägarna fortfarande är täckta av snö och is. Men jag längtar verkligen tills jag kan trampa iväg på cykeln igen. Promenader i all ära, men det finns nog inget bättre än att upptäcka nya platser på cykeln! Man tar in alla ljud och dofter och kan hoppa av där det passar utan att behöva leta upp lämplig eller olämplig parkering…

    Som sagt har vi fortfarande en hel del snö här, flera decimeter på sina håll.
    Och det öppnar ju lämpligt nog upp för att sätta mina djurspår-kunskaper på prov!
    Kunskaper som dock är så gott som obefintliga… Här på bilden ser vi i alla fall hare och… en mindre gnagare som glömde något hemma..?
    Halvmånen dekorerade himlen tillsammans med solen.
    Ett av många trevliga inslag under färden var denna stjärtmes-familj som skuttade runt i buskagen.
    Stjärtmesar verkar för övrigt fullt medvetna om hur söta de är.
    “I know, I’m cute as hell.”
    ljusglimtar
    Som grädden på moset hittade jag denna vackra glänta med en liten damm mitt i. Jag vet inte om “dammen” är temporär p.g.a. stora vattenmängder, men den såg inte ut att vara det.
    Hit kommer jag definitivt att återvända.

    Ett underbart slut på en annars ganska hektisk helg. Hela gårdagen spenderades nämligen med att riva ut en gammal duschkabin i vårt ena, pyttelilla, badrum och sätta in ett badkar istället. Har nog fortfarande inte fattat det heller, även fast det står där inne – vi har ett badkar!! Det är bokstavligen ett badrum nu eftersom det enda som får plats där inne är just badkaret. Jag har inte haft tillgång till ett “eget” badkar på nästan 20 år, så det är verkligen en stor lyx som jag fnissar lite förtjust åt varje gång jag tänker på det.

    Önskar er alla en fin vecka!

  • Vinterfåglar inpå knuten

    Den stora räkningen av vinterfåglar gick av stapeln i slutet av januari. Passande nog så hade jag precis hunnit få i ordning en liten fågelmatning på gården, även om den är långt ifrån den supermega-awesome matningen jag drömmer om att ha framöver. Nåja, fåglarna verkade nöjda och då är jag också nöjd!
    Jag har varit med och räknat vinterfåglar förut, men då har jag alltid behövt gå till en matning i Gamla Uppsala där det ofta passerar en del folk, som då såklart skrämmer bort fåglarna och så får man liksom stå och vänta på att de (kanske) kommer tillbaka. But no more! I år kunde jag lugnt sitta i soffan och titta ut genom fönstret för att hålla koll på matningen, varvat med att springa upp på balkongen för att ta lite bilder.
    Väderförhållandena var ganska optimala – sol, några minusgrader och nästan vindstilla. Totalt observerade jag tio arter av vinterfåglar under matningshelgen: Talgoxe, blåmes, större hackspett, entita, gråsiska, nötväcka, domherre, grönfink och tofsmes. Som jämförelse såg jag förra året tre arter vid matningen i Gamla Uppsala: Talgoxe, blåmes och koltrast. Då var i och för sig vädret inte det bästa vill jag minnas, men ändå… vilken skillnad!
    Ser väldigt mycket fram emot våren och sommaren för att se vilka arter som kommer att häcka här kring huset.

    nötväcka
    Nötväckan hänger och dinglar. Jag har två stycken vid matningen som jag gissar är ett par som häckar i närheten. De är riktigt aggressiva och jagar bort de andra småfåglarna med sin stora näbb!
    blåmes, vinterfåglar
    Blåmesen spanar på äppelhalvan. Det var typ bara blåmesen som ens uppskattade äpplet…
    talgoxe, vinterfåglar
    Talgoxen är en given besökare! Räknade till 10-11 stycken som mest.
    entita, vinterfåglar
    Entitan är lite ovanligare, men ändå ganska vanlig vid matningar på landet. Söt är den också!

    Vi bor för övrigt väldigt nära två av de många fågellokalerna som finns här i Uppland – Tegelsmorasjön och Vendelsjön. Lär nog bli ett par besök till dessa i vår och sommar!

  • Andas ut

    Söndag, men ingen söndagsångest i sikte. Istället sitter jag här med en rykande tékopp och försöker sammanfatta veckan i punkter:

    * Huset besiktigat med i stort sett blankt protokoll.
    * Lägenheten såld till utgångspris.
    * Envist virus i form av munblåsor.
    * Envis trötthet som en följd av mörkret, hus/lägenhetsstress, viruset, eller troligen allt i kombination?
    * Insikten att jag starkt ogillar “skandinavisk design” – var hittar man ett soffbord som inte ser ut som en ihopknölad jättestekpanna..?
    * Kampen mot katastroftankarna – allting har gått för bra på sista tiden och i stort sett enligt plan. Alltså måste något djävulskt vara på g…
    * På god väg mot mitt mål att ta 130 kg i mark.
    * Dagens fågelfotorunda var nog den mest välbehövliga någonsin. Resultatet syns nedan.
    * Börjar långsamt komma till insikten om att vi faktiskt ska flytta om lite drygt två månader. Och det känns bra. Som en dagslång utandning efter veckor av att hålla andan.

    Orimligt nyfiken koltrast som gjorde mig sällskap.
    sidensvans
    Fick även till någorlunda bilder på den oförskämt stiliga sidensvansen!

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.