Vardag
-
Katter med undertitlar
Jag hade lite svårt att välja rubrik till det här inlägget – “Kattveckan i bilder” hade ju egentligen funkat bra. Men jag fastnade även för undertitlarna Molle i outgrundliga positioner, Hugo recenserar, Hugo i låda och Molle sällskapar.
Förklaring överflödig…
Och fortsätter väl med Molle i outgrundliga positioner II 
Hugo i låda I 
Molle i outgrundliga positioner III 
Hugo recenserar: Svärmors favoritfåtölj
Utlåtande: Mysig, men inte optimalt placerad i rummet. Saknar även tillgång till snacks.
Molle sällskapar I: Fönsterbrädehäng 
Hugo i låda II -
Huskontrakt
Hejhopp!
Den senaste veckan har varit så intensiv att jag typ glömt bort att jag har en blogg…
Jag ska väl gå rakt på sak:
Husjakten är över, innan den knappt hann starta. Imorgon skriver vi huskontrakt!
Jag kan inte riktigt ta in det tror jag, inte ens när jag skriver det så här i text, haha.
Det kommer nog inte kännas “på riktigt” förrän dagen då vi faktiskt kliver in i huset (vilket preliminärt blir den första mars). Vårt hus. Galet är det…
Hela vår husköparhistoria, som vi har planerat i säkert 5-6 år och som vänner och familj har följt oss i så länge, blev alltså en snabbt avklarad affär. Våra visioner, fantasier, drömmar och planer har nu ebbat ut i ett antiklimax.
Ett antiklimax i form av ett helt underbart, perfekt hus som vi ska bygga vårt liv i tillsammans!
Men det var aldrig ens spännande när det väl kom till kritan – vi var ensamma budgivare och igår eftermiddag ringde mäklaren och sa att huset är vårt om vi fortfarande är intresserade. Piece of cake!
Jag ska såklart beskriva och fota huset mer i detalj när tiden är kommen. Men jag kan säga att det ligger otroligt vackert i utkanten av ett gammalt bruk med 600 invånare, ganska precis mellan Uppsala och Gävle. Huset är 80 år gammalt, men har genomgått totalrenovering sedan 2018. Det ligger mellan en åker och en skog, lantligt och enskilt alltså, men ändå bara 7 minuters cykelväg från tågstationen. Så perfekt det kan bli för oss med andra ord… Jag vågar nästan inte skriva om det för det känns som en sån där härlig dröm som suddas ut ju mer jag tänker på den. Märkligt kanske, men så känns det just nu.
Tomten är 2500 kvadratmeter och har en hel del växtlighet. Detta innebär ju såklart att jag/vi måste börja lära oss lite om… just det – trädgårdsskötsel! Bara ordet ger mig lite kalla kårar längs ryggraden. Men ja, vi vill ju såklart ha en fin trädgård och det finns ett antal fruktträd och buskar på tomten som vi givetvis ska vårda ömt.
Så ligger det till alltså!
Om inget skiter sig fram tills imorgon kväll har vi alltså ett huskontrakt att stoltsera med.
Närmast efter det återstår bara huvudvärken med att få lägenheten såld. Det är visning nu i helgen, så planen är att jag och katterna åker till Mickes föräldrar på Värmdö under helgen medan Micke är kvar och tar emot mäklaren. Om det finns en bostadsrättsgud någonstans så hoppas vi att hen är på vår sida…
Önskar er alla en fin helg! <3
Jag vet inte om man får använda mäklarens bilder hur som helst så jag använde Photoshops AI för att skapa en bild av huset. Det blev inte så likt haha… Men ändå rätt mysigt får man väl lov att säga? -
En höstvecka i mobilen
Det händer inte jätteofta att jag tycker att mina mobilbilder är värdiga att publiceras offentligt. Men ibland blir det ändå en trevlig liten story av bilderna och de kan sammanfatta händelser och känslor på ett bra sätt, även om de inte är tagna med varken ambition eller fokus, haha…
Här kommer således den senaste veckan – direkt ur mobilrullen.
Dimmiga cykelmorgnar på väg till jobbet. 
En tjuv som har lärt sig hur man knycker min nagelfil ur badrumsskåpet: Man sitter så här och väntar tills skåpet öppnas och sedan pillar man ner filen med tassen, plockar upp den i munnen och springer iväg. 
Samma tjuv har också lärt sig hur man nästan följer med till Västerås och hälsar på min barndomskompis. 
Världsbäst film en tidig kväll.
“Men det är ju inte returpapper!!?” kan vara årtusendets filmreplik.
Ascool Uppsala-utsikt från mitt jobb – bra ursäkt för att ta en selfie! 
Underifrån-perspektiv på Hugo. 
Ett recept som till och med bak-hataren Emma kan tänka sig att baka; tre manövrar varav en sköts av ugnen. 
Vackert arvegods. Mormors älskade glasfigurer har äntligen en spegel att stå på i vitrinskåpet. Det var den veckan! I helgen lovas det vackert höstväder – det blir nog en eller ett par vändor till skogs för att fånga färgerna och ljuset. Snart kommer sidensvansarna. <3
-
Artipelag och kattporträtt
Helgen har spenderats hos mina svärföräldrar på Värmdö. Vi har länge tänkt att vi ska besöka Artipelag eftersom det ligger så nära där de bor, och nu blev det av! Det var även första gången vi tog med katterna på en längre bilresa så vi var lite spända inför hur det skulle gå, men det visade sig gå alldeles utmärkt.
Gårdagen bjöd på behagligt väder med växlande molnighet – väldigt passande för ett besök på Artipelag alltså. Jag är inget större fan av modern konst, men det är ändå ett trevligt koncept där man kan gå runt i utomhusmiljö och titta på en utställning. Det finns även inomhusutsällningar, men dessa skippade vi. 
Utomhusrundan tar en förbi diverse konstverk längs en fin gång av trä. 
Guldägget är gigantiskt och kan ses från väldigt långt håll. 
Vi fortsatte vår vända ner förbi gästhamnen där det är lite mer lummigt och inte heller lika mycket folk… 
… men desto fler ormbunkar! 
Solstjärnan mellan ekbladen. 
Där fanns även en vacker miljö som påminde lite om Dalkarlskärrets sagoplats, om än betydligt mindre. 
Väl hemma bjöds det på grill-middag (årets första för mig och Micke).
Mickes pappa är fantastiskt duktig på att laga mat, så vi känner oss alltid väldigt bortskämda med god mat när vi besöker hans föräldrar. Speciellt som vi själva saknar allt vad kulinarisk kreativitet heter…
Hugo bestämde sig för att vara en modig katt och utforska trädgården. Han är vanligtvis den försiktiga av de två, men samtidigt extremt nyfiken, så det måste pågå en ständig konflikt i hans huvud, haha! 
Hans äventyr i buskarna resulterade i några fina porträtt. 
Molle som alltid annars är orädd och obrydd var dock inte lika sugen på att gå ut. Eller jo, han ville såklart gå ut när ingen annan var särskilt sugen… 
Rosorna i trädgården var ännu i full blom och doftade ljuvligt. Älskar rosdoft. <3 Du kanske också gillar
Dalkarlskärret
Vemod, termospremiär och en suddig stjärtmes
En dag i regnskogen
-
Ostindia
Igår fick vi äntligen hem vår bröllopspresent – servisen Ostindia från Rörstrand!
Det har varit lite av en dröm för mig att äga den här servisen, även om den är relativt vanlig och finns i ganska många hushåll. Bland annat ägs den av Mickes föräldrar vilket också gör att den betyder extra mycket för honom. Dock så krävs det ju några slantar för att få ihop till en komplett kvalitetsservis, så vi bestämde oss ganska tidigt för att det var det kunde vara smart att önska sig Ostindia i bröllopsgåva. Vi skrev dock inget om det i inbjudningarna till bröllopet, men när folk frågade vad vi ville ha så viskade vi uppspelt “presentkort på Cervera!!” Det visade sig vara en vinnande idé – bara någon tusenlapp kort så fick vi faktiskt ihop till hela servisen.
Allt som allt kom porslinet i tre stora lådor, som i sin tur innehöll en massa mindre lådor.
Ni kan kanske gissa vilka som var mer exalterade över lådorna än innehållet i dem…
…japp. Hugo är en tvättäkta lådkatt. 
Molle är inte lika impad av lådor. Det är i alla fall vad han vill att man ska tro. Men han klämmer sig förtjust ner i dem när han tror att ingen ser. 
Äntligen uppackat och ingenting trasigt!
Jag tänker ofta att man inte ska söka glädje i materiella ting, men den här servisen kommer definitivt att utgöra ett undantag från den regeln. Den blir en manifestation och påminnelse om vår vackra bröllopsdag och vår vilja att bygga ett liv tillsammans. Steg för steg (eller tallrik för tallrik)... Dessutom kommer vi ju aldrig att behöva köpa porslin igen, så vi ser det som en bra investering, för både livet och hemmet.
Som téälskare är jag såklart dödsförtjust i tékannan. Så fantastiskt fin och tidlös! 
Här kommer jag att sitta många höstkvällar förklädd till Cousin Itt. 
Även om den svenska Ostindiehandeln blev en relativt kortlivad historia, så är det fint att tänka att det ändå finns ett arv och en hyllning till den, och som 300 år senare lever i så många svenska hem.
En kopp té och en förnimmelse av de modiga människor som drog iväg på sina seglatser till det fjärran Orienten. Vissa återvände aldrig. -
Höstlängtan
Höst.
Ordet kan trigga igång så många olika känslor. Förväntan. Nedstämdhet. Lättnad.
Hösten kan bringa en nystart. Ett avslut? Eller bara en fortsättning på något pågående.
Själv är jag för en gångs skull 100% redo för höstens ankomst. Jag vill ha kyla, färggranna löv som drar sin sista suck innan vintervilan, sidensvansarnas silverklingande flykt, dignande frukter från äppelträden, värmande koftor, svettfri sömn, observationer av Vintergatan, tända ljus… ja, listan kan göras lång!
Det enda jag inte ser fram emot är det annalkande mörkret. Jag vet att det ingår i dealen, men jag kan liksom inte “förbereda” mig för mörkret, trots att det är samma procedur år efter år.
Mitt höstpaket från Sellpy med diverse höstkläder anlände här om dagen. Tog på mig denna mysiga tröja i tron om att den skulle värma mig i den krispiga efter-regn kvällsluften.
Helt fel! Det var typ 23 grader och gassande sol! Men jag fick stå mitt kast – kände mig liksom inte modig nog att promenera tillbaka till cykeln i bara bh, även om det inte direkt kryllade av folk ute.
Inte direkt redo för skörd, men ändå ett varsel om höstens intåg. 
Kvällens promenadskatt:
Godtycklig parkering förbjuden-skylt – Varför ligger den i en kohage? Var stod den från början? Vem skulle se den texten från en bil? Eller ens en cykel? Varför är den skriven på en metallskiva från någon slags generator? Har kommunen godkänt skylten?
-
Fredag vardag
Jag brukar tänka att jag inte vill vara en sån där som går och längtar till helgen, och vanligtvis är jag faktiskt inte det. Men den här veckan har verkligen varit tröttsam på många sätt – kanske främst för att det är första jobbveckan och kroppen behöver väl ett par veckor på sig att ställa om till “vardag”…
Dessutom var jag förkyld förra veckan och kunde inte träna alls, därav känns passen extra tunga nu. Man måste liksom väcka musklerna och få dem att inse att de ska användas till att lyfta tungt!
Jag jobbade åtminstone hemma idag, vilket var extra skönt när man är lite så här i zombie-mode. En av de många fördelarna med att jobba hemifrån är ju att man kan multitaska och passa på att röja undan tråkigheter som städ och tvätt. Och bäst av allt – man kan gå omkring i fläckiga mjukisbyxor, flottigt hår och en 12 år gammal G’n’R tröja från H&M and no one bats an eye!
Jag har dock varit produktiv den här veckan och sett till att skaffa mig en ny LifePlanner! Jag verkar i min enfald ha trott att jag klarar mig utan dem (jag hade tydligen ingen förra året). Tror jag fick någon tokig idé om att jag skulle vara modern och använda typ Outlook-kalendern istället – galet va?!
Alla är vi olika, men jag får verkligen själaro av att skriva ner saker och planera tillvaron, stort som smått. Impulsivitet är överskattat!
En annan trevlig sak med att jobba hemma är att man får Molle som mysigt sällskap. Vem vill inte ha en sovande 9-kilos nallebjörn-kollega på köksbänken liksom. 
Hugo bidrar lika mycket han också! 
Vi har äntligen fått tackkorten för bröllopet också och ska skicka ut dem i helgen. Det känns bra att kunna avsluta det projektet, som jag tänkt att jag ska göra ett inlägg om framöver! 
Övar på mina selfiefärdigheter mellan varven… 
…och det blir ju toppenbra. 
Har för övrigt börjat med ett marklyftupplägg där jag kör pausmark på fredagar och vanliga mark på måndagar. Jag har alltid varit relativt stark i marklyft, men tekniken har väl inte alltid varit den bästa. Så pausmark funkar väldigt bra för att nöta in en stadig form. 
Obligatorisk after-legday-pizza. Jag har på sistone blivit frälst i vegetarisk pizza med beasås – så förbaskat gott! Har ni någon favorit i pizzaväg? Önskar er en fin helg!
-
Ett första inlägg…
… ja, vad skriver man i det första inlägget?
Jag har nog inget egentligt mål med det här lilla hörnet av cyberrymden, mer än att dela med mig av mina bilder som jag tar i tid och otid. Om någon vill titta på dem är det bara ett stort plus.
Är det en blogg? En portfolio? En kombination? Förmodligen det sistnämnda. Kort och gott en plats för mina bästa bilder och en motivator till mig själv att inte bara “lämna bilderna i kameran” så att säga…
