Diverse

  • Då som nu för alltid…

    …hette det sista albumet av kent. Fast det kanske ni visste. Några av er kanske är kentfans rent av? Jag hade en period i mitt liv då jag var besatt av kent och följde allt de gjorde, lyssnade på allt. Jag var till och med indiepopare ett tag på högstadiet med rufsigt sprayat hår, palestinasjal och färgglada hårspännen. Det var dock bara en fas som tur var.
    Idag fyller jag 33 år och jag har således bland annat roat mig med att titta igenom bilder på mig själv som jag (och andra) tagit genom åren – och det är inte lite bilder! Jag har ju alltid gillat att fota och har i princip alltid haft någon form av kamera till hands. De gånger jag inte vetat vad jag ska fota så har jag uppenbarligen roat mig med att ta bilder av mig själv. Narcissistvarning? Eller bara normal fjortis kanske…
    Jag tänkte i alla fall att det kunde vara lite skoj att visa er ett litet (läs 50) axplock av bilderna – bilder från ett (eller många) tidigare liv.

    Barndomen

    Orädd, men väluppfostrad – så skulle jag nog beskriva mig själv som barn. Älskade att bara gå runt i naturen i min egen lilla värld. Ganska mycket som nu alltså, haha! Drömmen var att någon gång få ha en egen häst. Och delfiner.

    Sådan far, sådan dotter. Och denim går ju aldrig ur tiden!
    Här sitter jag i mina morföräldrars hus i Kiruna och ser måttligt road ut.
    Vi brukade hyra en sommarstuga på norra Öland, vid Grankullavik. Jag älskade att gå längs stränderna och leta fossiler och fina snäckskal.

    De långa tonåren

    Mina tonår var på många sätt ganska bekymmersfri och jag levde för dagen tillsammans med mina bästisar. Den största förändringen som skedde var att mina föräldrar separerade vilket såklart fick stora konsekvenser i mitt liv, bra som dåliga. Men på det stora hela var det en tid som jag ser tillbaka på med glädje och massor av fina Norbergsminnen. Även kärleken till musik och dans kom under den här perioden in i mitt liv för att stanna.
    Drömmen var att gifta mig med en latinamerikansk fotbollsstjärna och bli lyxhemmafru.

    Här är jag på mitt livs första utlandsresa, 12 år gammal. Resmålet var till min stora lycka, Egypten!
    Här var jag 13-14 år och hade ännu inte lärt mig att rätt nyanser på foundation var en grej. Antikens Egypten var dock en grej sedan barnsben.
    Något bättre här, men fortfarande bedrövligt. Och så skulle man ha riktigt tunna skarpa ögonbryn som samtidens drottning Christina Aguilera
    Friluftsdag i skolan. Det framgår kanske inte så tydligt i bilden, men jag hatade verkligen att åka skridskor. Det var smärtsamt, kallt, tråkigt och jag var dålig på det. Längdskidor var mer min grej…
    Busar med min bästa kompis i Uppsala domkyrka.
    Besöker England med samma kompis, 14-15 år gammal. Ganska galet att vi klarade av att resa själva dit i den åldern, utan mobiler och internet. Vi bodde förvisso hos hennes släktingar och de tog väl hand om oss, men ändå…
    Avslutningsbal i nian. Jag sydde min balklänning själv och minns att jag tyckte midjesömmen och tråcklingen blev så fult, så jag sydde fast ett vitt band med en rosett bak för att dölja det.
    Klassutflykt till Stockholm! En jättegrej för ett gäng byhåleungar från Norberg!
    Omkring 15-årsåldern började mitt fantasyintresse ta fart på allvar och jag färgade håret och klädde mig för att se ut som en karaktär från en av mina dåvarande favoritböcker. Hon hette Ce’Nedra och var en skogsdryad.
    Något år senare drog jag till med ännu mörkare hår! Den där posen var visst standard också…
    Roade mig med att sy kläder på fritiden!
    Och gå på gymnasiefester, här med 80-talstema.
    Busar på estetlektion!
    Till studentbalen i gymnasiet gjorde jag en annan typ av klänning som jag sydde för hand, inspirerad av Arwens drömklänning.
    En av få bilder som jag tog i mitt första egna boende – en liten etta på Ringvägen i Fagersta.

    20-nånting

    Den här tiden präglades framförallt av min studietid på universitetet, olycklig (och ibland lycklig) kärlek, alkohol, festande, resor, hårförvandlingar, samt en långsamt groende känsla av att det kanske snart vore dags att ta tag i livet…
    Drömmarna var nog lite blandade, men en var att hitta min drömman och bosätta oss på en herrgård med en massa djur. Den drömmen har ju faktiskt nästan slagit in, om man nu ser vårt stora hus som en herrgård och våra två katter som “en massa djur”.

    Som jag berättat i ett tidigare inlägg så bodde jag en tid i Sollentuna tillsammans med min bästis. Vi delade ett rum på typ 12 kvadrat och här är en bild från den tiden. Jag är ergonomisk som vanligt!
    Hösten 2011 besökte jag Argentina på egen hand – det skulle jag nog inte våga göra idag. Man blir väl fegare med åren, right..? Jag mötte i och för sig upp några onlinekompisar som jag lärt känna via en foto-sida. De var väldigt trevliga och jag fick öva rejält på min spanska!
    Samma höst började jag plugga på universitetet i Uppsala och skaffade mig en passande plugg-lugg.
    Sedan åkte hela mitt midjelånga hår av eftersom en kille jag gillade nämnde någon gång att han gillade tjejer med kort hår…
    Idag vet jag bättre!
    (Tyckte det såg helt okej ut, men jag är för fantasilös och lat för att bära upp kortare hår på ett bra sätt).
    På väg till utekväll på studentnation efter X antal White Russians. Rött vin och White Russians var min grej när jag fortfarande drack alkohol.
    Hade visst en mörk period igen år 2013.
    Besökte Sunny Beach i Bulgarien 2013. Det är den enda “festresa” som jag varit på i mitt liv.
    Här var jag på väg till min första (och sista) gasque! Hade även rasat en del i vikt eftersom jag levde på typ potatis med skagenröra eller mackor. Ingen koll där inte!

    De sena 20 och tidiga 30

    Nuvarande epok. Typ. Jag blev klar med plugget och började förvärvsarbeta som myndighetsperson. Byter jobb några gånger och flyttar några gånger. Börjar även se mitt fotograferande som en konstform, snarare än något rent dokumentärt.
    Det största som händer är att jag träffar mitt livs kärlek 2017 och sex år senare gifte vi oss.
    Drömmen nu är att vi ska leva ett långt och lyckligt liv tillsammans. Och skaffa en massa djur. Kanske driva någon liten hobbyverksamhet.

    Började styrketräna lite mer ordentligt år 2014. Även om det dröjde tre-fyra år till innan jag bättre började förstå mig på träningsupplägg och näringslära.
    En av få gånger jag shoppar kläder. Och typ den enda gången jag haft Converse på mig någonsin. Eländiga sko!
    Besöker Medeltidsveckan 2017, om än inte riktigt tidsenlig med min renässansklänning…
    Vid Gripsholms slott. Under andra halvan av 2010-talet får jag mer upp ögonen för att resa i Sverige och besöka historiska platser i närområdet.
    …som till exempel Kung Björns hög utanför Uppsala.
    Men det har även blivit ett återbesök till Egypten och det mäktiga Karnaktemplet.
    Och ett besök till Gambia! Micke och jag åkte dit tillsammans när vi bara hade känt varandra i tre månader. Men det gick bra!
    Under 2010-talet tar jag som sagt mitt fotande till en ny nivå och börjar förstå lite bättre hur man ska komponera bilder och tänka på ljusförhållanden.
    Leve brudparet! Sommaren 2023 gifte vi oss slutligen i Helga Trefaldighet i Uppsala. Ett perfekt bröllop, eller ja, så gott som! Men det kanske förtjänar att bli ett eget inlägg framöver..? (Foto: Agnes Achrén)

    Vad kul att ni har tagit er igenom 50 bilder på mig, kudos!
    Det är ju väldigt skoj att titta tillbaka på gamla bilder. Själva bilden är ju ett minne i sig, men det kan liksom väcka igång en hel kavalkad av minnen och känslor. Nästan som att leva om en epok i livet, om så bara en komprimerad version på några sekunder.

    Nu ska jag njuta färdigt av min favorittårta – Carl Gustav från Landings.
    En härlig födelsedag, med min man, i vårt vackra hus.


    Drömmar slår tydligen in – man vet bara inte när och hur… <3

  • Frostkatt

    I snövit tystnad vandrar han stark
    Tassar på is och frostklädd mark

    Med silverne päls så fager och len
    Han skymtas i stjärnors och månars sken

    Ögon av bärnsten och morrhår av glas
    Uppfylld av livet mot vågspel han dras

    Ett väsen så mystiskt av gudarna fött
    Frostkatt, vars like jag alltjämt ej mött

  • Ett nytt hem

    Tiden går fort när man har roligt. Eller något…
    Har visst inte bloggat sedan förra året. Jösses, hej och hå!
    Nåja, detta är ju i första hand en fotoblogg och inte en vardagsblogg i den bemärkelsen. ^^
    Men för att sammanfatta en mycket intensiv senhöst och vinter hittills: Vi köpte ju hus i oktober och i och med det har i stort sett varenda helg sedan dess bestått i att rensa, sortera, slänga, planera, köpa, beställa, packa, planera mer, sälja och ge bort, fynda, flytta, bära, och mycket mer.
    Vi flyttade in i huset på annandagen – både jag och Micke var rejält förkylda och jag hade dessutom feber. Vår planerade flytthjälp ställde in i sista minuten p.g.a. sjukdom vilket innebar att vi själva (läs Micke eftersom jag befann mig i feberdimma halva tiden) fick dra flyttlasset. Inte optimalt med andra ord… men det gick! Och vi hade ju inte så mycket val eftersom flyttbil och allt var bokat och betalt. Ångesten från flyttdagarna har nog inte riktigt släppt helt, men den blir mer och mer avlägsen för varje dag.

    Vi har ju vårt hus nu. Vårt fantastiska, nya hem där vi redan stortrivs. Vi har haft en magisk vinter som så sakteliga börjar ljusna och värmas upp till en stundande vår. Om än ganska långt bort ännu…
    Varje dag får man nypa sig lite i armen när man inser att den här vackra platsen är vår. Och varje dag hittar vi något nytt att förundras över, något nytt att lära oss, frustreras över, eller se fram emot. Bitarna faller på plats liksom, en efter en.

    Men när man gör sådana här stora livsförändringar så hamnar ju det mesta andra ganska långt ned på priolistan, på gott och ont.
    Det var inte förrän här om veckan som jag faktiskt fotade med min kamera istället för med mobilkameran… Och förra helgen var första gången jag kunde sätta mig vid min dator som har stått nerpackad i det rum som nu har blivit kontor. Således kan jag äntligen redigera mina bilder och väcka inspirationen till liv igen.

    Förresten – kontor. Vi har ett kontor! Hur knäppt är inte det?! De senaste 5-6 åren har vårt “kontor” varit ett skrivbord i sovrummet som vi båda trängdes vid. Men nu har vi alltså ett dedikerat arbetsrum/hobbyrum/läsrum med varsitt skrivbord och gott om plats för min kamerautrustning och Mickes Transformers och serietidningar. Blir nästan lite tårögd när jag beskriver det, haha. En dröm som slutligen blivit sann. Och detta är alltså utöver alla andra rum som vi aldrig någonsin haft – matsal(!), farstu, ett badrum med badkar, gästrum, tvättstuga, garage, massor av förråd, balkong, altan, gäststuga(!).
    Ja, det har minst sagt varit omvälvande att gå från 64 kvadratmeter till nästan 200… Än så länge har vi dock inte haft några som helst problem med att veta vad vi ska göra med alla utrymmen. Det är ju en ständig process att göra sitt hem trivsamt, men jag känner att vi verkligen har kommit en bra bit på vägen!

    Där bor vi, i det vita huset med oändlig utsikt över fält, skog och åkrar.
    Och vi kan verkligen inte klaga på antalet vackra vinterdagar! Det har till och med varit så mycket snö att vi inte kunnat vara så mycket på tomten eftersom man knappt kunde gå framåt, haha! Men jag klagar inte, en rejäl vinter på landet är verkligen svårslagen <3
    Har inte riktigt vant mig vid vilka fantastiska soluppgångar vi kan beskåda från sovrumsfönstret (skryt lagom liksom).
    Dimma över fälten.
    En av de allra bästa sakerna är att jag bara kan öppna dörren och gå ut och fota stjärnhimlen. Mer kan man väl inte begära…
    …och i och med det kan man också ta ordentliga blooper-bilder. Som denna där jag glömde stänga slutaren och började rikta om kameran medan den fortfarande tog bilden. Blev lite coolt ändå tyckte jag!

    Här är vi alltså nu. Vi hade inte ens tänkt flytta förrän möjligtvis till efter sommaren. Men så blev det inte och det är jag oändligt glad för. Huset har överträffat våra förväntningar och då har vi inte ens börjat tänka på våren och allt som den kommer att föra med sig. Förmodligen har vi bara upplevt en bråkdel av allt underbart den här platsen ruvar på. To be continued!

  • Katter med undertitlar

    Jag hade lite svårt att välja rubrik till det här inlägget – “Kattveckan i bilder” hade ju egentligen funkat bra. Men jag fastnade även för undertitlarna Molle i outgrundliga positioner, Hugo recenserar, Hugo i låda och Molle sällskapar.
    Förklaring överflödig…

    Och fortsätter väl med Molle i outgrundliga positioner II
    Hugo i låda I
    Molle i outgrundliga positioner III
    Hugo recenserar: Svärmors favoritfåtölj
    Utlåtande: Mysig, men inte optimalt placerad i rummet. Saknar även tillgång till snacks.
    Molle sällskapar I: Fönsterbrädehäng
    Hugo i låda II
  • Huskontrakt

    Hejhopp!
    Den senaste veckan har varit så intensiv att jag typ glömt bort att jag har en blogg…
    Jag ska väl gå rakt på sak:
    Husjakten är över, innan den knappt hann starta. Imorgon skriver vi huskontrakt!
    Jag kan inte riktigt ta in det tror jag, inte ens när jag skriver det så här i text, haha.
    Det kommer nog inte kännas “på riktigt” förrän dagen då vi faktiskt kliver in i huset (vilket preliminärt blir den första mars). Vårt hus. Galet är det…
    Hela vår husköparhistoria, som vi har planerat i säkert 5-6 år och som vänner och familj har följt oss i så länge, blev alltså en snabbt avklarad affär. Våra visioner, fantasier, drömmar och planer har nu ebbat ut i ett antiklimax.
    Ett antiklimax i form av ett helt underbart, perfekt hus som vi ska bygga vårt liv i tillsammans!
    Men det var aldrig ens spännande när det väl kom till kritan – vi var ensamma budgivare och igår eftermiddag ringde mäklaren och sa att huset är vårt om vi fortfarande är intresserade. Piece of cake!
    Jag ska såklart beskriva och fota huset mer i detalj när tiden är kommen. Men jag kan säga att det ligger otroligt vackert i utkanten av ett gammalt bruk med 600 invånare, ganska precis mellan Uppsala och Gävle. Huset är 80 år gammalt, men har genomgått totalrenovering sedan 2018. Det ligger mellan en åker och en skog, lantligt och enskilt alltså, men ändå bara 7 minuters cykelväg från tågstationen. Så perfekt det kan bli för oss med andra ord… Jag vågar nästan inte skriva om det för det känns som en sån där härlig dröm som suddas ut ju mer jag tänker på den. Märkligt kanske, men så känns det just nu.
    Tomten är 2500 kvadratmeter och har en hel del växtlighet. Detta innebär ju såklart att jag/vi måste börja lära oss lite om… just det – trädgårdsskötsel! Bara ordet ger mig lite kalla kårar längs ryggraden. Men ja, vi vill ju såklart ha en fin trädgård och det finns ett antal fruktträd och buskar på tomten som vi givetvis ska vårda ömt.

    Så ligger det till alltså!
    Om inget skiter sig fram tills imorgon kväll har vi alltså ett huskontrakt att stoltsera med.
    Närmast efter det återstår bara huvudvärken med att få lägenheten såld. Det är visning nu i helgen, så planen är att jag och katterna åker till Mickes föräldrar på Värmdö under helgen medan Micke är kvar och tar emot mäklaren. Om det finns en bostadsrättsgud någonstans så hoppas vi att hen är på vår sida…
    Önskar er alla en fin helg! <3

    huskontrakt
    Jag vet inte om man får använda mäklarens bilder hur som helst så jag använde Photoshops AI för att skapa en bild av huset. Det blev inte så likt haha… Men ändå rätt mysigt får man väl lov att säga?
  • En höstvecka i mobilen

    Det händer inte jätteofta att jag tycker att mina mobilbilder är värdiga att publiceras offentligt. Men ibland blir det ändå en trevlig liten story av bilderna och de kan sammanfatta händelser och känslor på ett bra sätt, även om de inte är tagna med varken ambition eller fokus, haha…
    Här kommer således den senaste veckan – direkt ur mobilrullen.

    Dimmiga cykelmorgnar på väg till jobbet.
    En tjuv som har lärt sig hur man knycker min nagelfil ur badrumsskåpet: Man sitter så här och väntar tills skåpet öppnas och sedan pillar man ner filen med tassen, plockar upp den i munnen och springer iväg.
    Samma tjuv har också lärt sig hur man nästan följer med till Västerås och hälsar på min barndomskompis.
    Världsbäst film en tidig kväll.
    “Men det är ju inte returpapper!!?” kan vara årtusendets filmreplik.
    Ascool Uppsala-utsikt från mitt jobbbra ursäkt för att ta en selfie!
    Underifrån-perspektiv på Hugo.
    Ett recept som till och med bak-hataren Emma kan tänka sig att baka; tre manövrar varav en sköts av ugnen.
    Vackert arvegods. Mormors älskade glasfigurer har äntligen en spegel att stå på i vitrinskåpet.

    Det var den veckan! I helgen lovas det vackert höstväder – det blir nog en eller ett par vändor till skogs för att fånga färgerna och ljuset. Snart kommer sidensvansarna. <3

  • Kulturnatten

    Igår gick Kulturnatten av stapeln här i Uppsala – Sveriges största kulturnatt och en av stans årliga höjdpunkter! Det var dock ett par år sedan vi besökte Kulturnatten, så vi kände att det var dags att bege sig dit för att få sig en dos kultur och alldeles för mycket folk för mitt tycke.

    Strålande sol och över 20 grader varmt lockade givetvis massor av besökare! Både jag och Micke blir lätt stressade när det är folk överallt, så vi försökte hålla oss till de lite lugnare områdena. Här var vi dock på väg mot en av de många food-trucksen mitt i stan!
    Sedan begav vi oss mot slottet för att titta lite på utsikten över Botaniska.
    Ja, Uppsala visade sig från sin bästa sida måste man ändå säga!
    kulturnatten
    Vi kände inte att vi ville ränna runt på allt för många arrangemang, men Micke ville väldigt gärna lyssna på en föreläsning om Doctor Who som hölls på The English Bookshop. Det visade sig dock vara alldeles för många som trängt sig in i den lilla butiken, och i den här värmen blev det väldigt snabbt syrebrist och på tok för varmt. Så vi lyssnade i kanske 10 minuter, sedan stod vi inte ut längre och gick vidare…
    kulturnatten
    …förbi det vackra universitetshuset…
    …mot Uppsala Fotografiska Sällskaps Höstsalong! Jag tog inga bilder där inne, men där var en hel del fina alster i utställning med blandade tekniker och teman. Me like!
    kulturnatten
    Inne i universitetshuset höll Allmänna Sången en traditionsenlig uppvisning. Akustiken är helt fantastisk i denna byggnad!
    Vårt mål var dock ett annat…
    …nämligen Café Alma som ligger på källarplan i universitetshuset. När jag läste statskunskap för 10 år sedan så hade vi våra föreläsningar i de stora salarna i universitetshuset. På rasterna sprang vi ner till det här cafét, beställde kaffe och – världens godaste brownie!! Döm av min glädje när jag igår upptäckte att de fortfarande säljer den! Den var precis lika god som jag mindes den och detta blev således ett väldigt mysigt och nostalgiskt avslut på årets Kulturnatt.
  • Ostindia

    Igår fick vi äntligen hem vår bröllopspresent – servisen Ostindia från Rörstrand!
    Det har varit lite av en dröm för mig att äga den här servisen, även om den är relativt vanlig och finns i ganska många hushåll. Bland annat ägs den av Mickes föräldrar vilket också gör att den betyder extra mycket för honom. Dock så krävs det ju några slantar för att få ihop till en komplett kvalitetsservis, så vi bestämde oss ganska tidigt för att det var det kunde vara smart att önska sig Ostindia i bröllopsgåva. Vi skrev dock inget om det i inbjudningarna till bröllopet, men när folk frågade vad vi ville ha så viskade vi uppspelt “presentkort på Cervera!!” Det visade sig vara en vinnande idé – bara någon tusenlapp kort så fick vi faktiskt ihop till hela servisen.

    Allt som allt kom porslinet i tre stora lådor, som i sin tur innehöll en massa mindre lådor.
    Ni kan kanske gissa vilka som var mer exalterade över lådorna än innehållet i dem…
    …japp. Hugo är en tvättäkta lådkatt.
    Molle är inte lika impad av lådor. Det är i alla fall vad han vill att man ska tro. Men han klämmer sig förtjust ner i dem när han tror att ingen ser.
    ostindia
    Äntligen uppackat och ingenting trasigt!
    Jag tänker ofta att man inte ska söka glädje i materiella ting, men den här servisen kommer definitivt att utgöra ett undantag från den regeln. Den blir en manifestation och påminnelse om vår vackra bröllopsdag och vår vilja att bygga ett liv tillsammans. Steg för steg (eller tallrik för tallrik)... Dessutom kommer vi ju aldrig att behöva köpa porslin igen, så vi ser det som en bra investering, för både livet och hemmet.
    ostindia
    Som téälskare är jag såklart dödsförtjust i tékannan. Så fantastiskt fin och tidlös!
    Här kommer jag att sitta många höstkvällar förklädd till Cousin Itt.
    ostindia
    Även om den svenska Ostindiehandeln blev en relativt kortlivad historia, så är det fint att tänka att det ändå finns ett arv och en hyllning till den, och som 300 år senare lever i så många svenska hem.

    En kopp té och en förnimmelse av de modiga människor som drog iväg på sina seglatser till det fjärran Orienten. Vissa återvände aldrig.

  • AI-konst: Den smarta konsten

    Sällan har väl artificiell intelligens varit så mycket i ropet som på senare tid. Sedan ChatGPT blev allmänt tillgänglig har även massor av andra ställen börjat använda sig av denna lustiga vetenskap i allt högre utsträckning. Photoshop håller på med en betaversion av en ganska avancerad AI-motor som kan användas till allt man kan tänka sig! Jag tänkte jag skulle ge detta verktyg en chans och passade således på att skapa lite AI-konst. Vill ni förresten läsa roliga exempel på när AI:n ger sig på att blogga så kan jag passa på att tipsa om Matildas blogg.
    Vi kommer nog definitivt att se mer och mer AI-konst i framtiden – “konstformen” är än så länge i sin linda och resultaten är som väntat ganska skrämmande, fascinerande och/eller hysteriskt kul. Enjoy!

    Jag började lite lätt (tyckte i alla fall jag) – så här ser Fåglar i skymning ut:


    Nästa instruktion – Katt i Vintergatan. Ganska söt ändå!


    Här har vi Velociraptor på Autobahn. Förutom den tragiska avsaknaden av tänder var det inte så tokigt:


    Riddare på ryska tundran träffade både högt och lågt, men här är ett urval:


    Viking spelar padel:


    Kung Harald bakar bröd… Nu börjar vi långsamt komma in på de riktigt bisarra tolkningarna:


    Det finns ju dock oändligt med potential att skapa just läskiga och bisarra saker med generatorn. Perfekt för en skräckälskare som jag! Här är några varianter på Läskigt ansikte och Läskig mask: (OBS! Ganska läskigt!)


    Velociraptor tränar bänkpress verkar vara ett förvirrande koncept:


    Porträtt av Tutankhamon – ganska snyggt, men inte riktigt vad jag hade tänkt…


    Dalahäst åker segway:


    Kung Harald tävlar i fitness. Det här verkar inte vara svårtolkat för AI:n, det verkar vara helt jäkla obegripligt och snudd på haveriläge för den stackars maskinen:


    Kung Harald möter Hulken var tydligen rimligare. Typ:


    Velociraptor möter samuraj:


    Och slutligen – Julius Caesar i skoaffär. Ganska snyggt om man har överseende med de så kallade skorna och diverse malplacerade lemmar. Han har ju riktigt sjyssta pjux på alla bilderna liksom:


    Ja, uppenbarligen kan man sitta och leka med sådant här väldigt länge. Det återstår väl att se vad det blir av det här betaverktyget, men just nu finns det ju helt klart en del att förbättra. Jag har dock svårt att se att jag skulle använda det i Photoshop i någon större utsträckning…
    Om inte annat kan man i alla fall använda det till att muntra upp sig själv och andra!

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.