Historiskt

  • Bland valloner och godsaker

    Igår fyllde Micke år och därför hade jag planerat in en mysig dag för oss där vi skulle åka på en liten utflykt i vårt närområde. Norra Uppland är ju välkänt för de valloner som kom hit under 1600-talet och anlade de stora järnbruken, som i sin tur kom att utgöra en grundförutsättning för den svenska stormaktstiden.
    Historienördar som vi är så kan vi ju knappast ha bosatt oss på en bättre plats! Och nu när säsongen för den här typen av utflykter så smått börjar krypa igång, så bar det således av mot Österbybruk och dess ståtliga herrgård och bruksmiljö.

    Österbybruk ligger cirka 20 minuter med bil från där vi bor.
    Orten är framförallt känd för just vallonbruket som grundades här under 1600-talets första hälft, med Louis De Geer i spetsen. Här fanns dock ett järnbruk redan innan dess.
    valloner
    valloner
    Det märktes att högsäsongen fortfarande ändå är en bit bort, då flera av verksamheterna som brukar finnas på sådana här ställen fortfarande var stängda. Men desto mindre trängsel för oss!
    valloner
    Vi tog en titt i stallängan på de vackra droskorna som stod uppställda.
    valloner
    valloner
    Spiltorna där brukets hästar stod. Fortfarande syns de seklergamla skrapmärkena efter deras hovar.
    valloner
    Som nyfrälst trädgårdsperson så var orangeriet och parken extra lockande!
    En örtagård att bli grön av avund på.
    valloner
    Det märktes även på växtligheten att säsongen just har börjat…
    …men vår landskapsblomma visade sig i full prakt – den vackra kungsängsliljan.
    valloner
    Lagom skrytiga alléer nedanför herrgården.
    valloner
    Årets första ladusvala! Som jag sett i alla fall.
    Vi tog en tur in i herrgården som vi smått förvånade hade helt för oss själva. Vi fick en audioguide att lyssna på medan vi gick runt i salarna. Jag brukar vara skeptisk mot allt vad guider heter, men denna var faktiskt riktigt bra!
    Österbybruks herrgård i dess nuvarande form uppfördes på 1700-talet som en ståtlig mangårdsbyggnad invid bruket. En av dess ägare var friherren Per Adolf Tamm, som under 1800-talet var en av Sveriges rikaste män. Han hade visst mer än råd att låta konstruera den här flashiga rullstolen.
    G II A håller ett vakande öga på sina investeringar…
    valloner
    Självklart pryder min favoritkung en av väggarna!
    Jag insåg för övrigt hur mycket jag har saknat att fota interiör och detaljer i gamla slott och herrgårdar.
    Fåglar och vacker natur i all ära, men att fånga vår historia i och förmedla den i bild är verkligen något som jag aldrig kommer att tröttna på. Och vi har ju så galet mycket av dessa fina miljöer här i Sverige, som dessutom nästan alltid är öppna för allmänheten.
    Vi bor ju själva utanför den gamla bruksorten Tobo, som kanske inte direkt är jättekänt för sina valloner. Men däremot finns Sveriges enda folkmusikinstitut i Tobo och detta har ett särskilt uppdrag att verka för att bevara folkmusik och folkdans, och då framförallt nyckelharpan.
    Man kanske kan sammanfatta Norduppland i två saker: Nyckelharpa och valloner. Och mulna eftermiddagar. Tre saker.
    Jag är verkligen ingen höjdare när det kommer till inredning, men när man vandrar runt på såna här platser så får man ändå bra med inspiration till att inreda i lite gammaldags och lantlig stil.
    Hade nog för övrigt blivit lynchad av brukspatronen om jag kallade hans inredning för gammaldags och lantlig.
    valloner
    Från Österbybruk for vi vidare mot nästa vallonbruk – Strömsbergs bruk, även känt som “Upplands vita pärla”. Här åt vi lunch och fikade gott på cafét. Att fika/äta i herrgårdsmiljö hör till en av våra favoritsysselsättningar och vi skojar ibland om att vi ofta roar oss som pensionärer.
    valloner
    valloner
    Vid Strömsbergs bruk finns också en hel del små verksamheter, men inte heller dessa hade hunnit öppna för säsongen. Så vi tog en promenad och tittade lite på byggnaderna innan vi begav oss av hemåt igen.

    Vi var mättade på valloner och bruksmiljöer för denna gång och Micke var helt klart nöjd med sin födelsedag. Väl hemma åt vi en trerätters middag och tittade på den nya säsongen av Clarkson’s Farm.

    Men oj, det här med att turista i våra nya hemtrakter är helt klart något vi kommer att fortsätta med! Jag har till och med laddat ner en app som heter Upplev Norduppland, där man kan hitta allt från caféer och restauranger till vandringsleder, utställningar, kuriosa, med mera.
    To be continued!

  • Historiska bilder

    Att vara intresserad av både historia och fotografering har sina fördelar, då det inte sällan är fullt möjligt att kombinera dessa sfärer och på så sätt skapa en synergieffekt för sina intressen.
    Eftersom vi även har det fantastiska verktyget internet nuförtiden, så är möjligheten att ta del av historiska bilder en helt annan än vad den var bara en generation tillbaka. Jag tänkte därför ta tillfället i akt och dela med mig av en av mina absoluta favoritsidor när det kommer till just historiska bilder –lindebilder.se.
    Några av er har kanske sett sidan förr, men här finns bokstavligen en uppsjö med historiska bilder!
    Bilderna är många gånger unika och mestadels tagna från 1800-tal och framåt. (Inte så konstigt kanske med tanke på att kameran uppfanns under just 1800-talet).

    Det kan vara lite rörigt att navigera på sidan eftersom gränssnittet är gammalt, men ett tips är att gå in på startsidan, och längst ner kan man välja “kategori” och leta upp det man är intresserad av att se. Alternativt kan man använda sökfunktionen uppe i högra hörnet om man letar efter något specifikt.

    För mig som kommer från Bergslagen är Lindebilder extra trevlig eftersom många bilder kommer från just det geografiska området, och orten Lindesberg som sidan är döpt efter ligger även den i Bergslagen.

    Här är ett flygfoto över min hemby Norberg. Årtal framgår inte, men gissningsvis är det från 30- eller 40-tal, när motsvarande Lantmäteriet/Ekonomiska Kartverket började fotografera Sverige från luften i allt högre utsträckning.
    Foto: Lindebilder.se
    Charmen (och kanske även frustrationen, beroende på ens personlighet) med gamla gruvbyar som exempelvis Norberg är att tiden verkar förflyta så mycket långsammare där. Inga storslagna och trånga bostadsbyggen, inga McDonald’s, inga biosalonger, knappt någon existerande kollektivtrafik. Allting liksom bara… är. Som det alltid har varit.
    Foto: Lindebilder.se




  • Den gamla svenska bondepraktikan

    Fromme läsare, köp nu mig,
    Mycket förstånd, lär jag dig,
    Bonde-Praktika är mitt namn,
    Läs mig, det länder dig till gagn,
    Det hela årets lopp vill jag dig lära,
    Hwarefter du dig skall regera.

    Så står det på framsidan av den gamla svenska bondepraktikan. En bok, eller snarare ett antal böcker, som jag länge har velat ha i min ägo. Folklore och svunna tiders insikter – det vi idag skulle kalla skrock, har alltid fascinerat mig. Jag tror att beprövad erfarenhet och det vi idag kallar empirism går lite hand i hand; att testa något och få samma utfall är väl egentligen samma sak som att över generationer samla på sig erfarenheter.
    Dock skulle bondepraktikan kanske inte ge samma utfall alla gånger och grunden för slutsatserna kan ibland te sig något märkliga… Men det är ju just detta som gör det så intressant att läsa om.

    bondepraktikan
    Jag fyndade mitt exemplar av den gamla svenska bondepraktikan på Bokbörsen eftersom jag ville ha den äldre utgåvan från 70-talet. Men det finns även en nyare utgåva som gavs ut 2021.
    bondepraktikan

    Jag har ju pluggat både arkeologi och historia under flera år, så för mig sitter det på många sätt i bakhuvudet att alltid tänka på den historiska kontexten som folkloristiska texter är skrivna i. Bondepraktikan är såklart inget undantag. Att vara bonde förr (och säkerligen idag också) var nog bland de hårdaste typerna av livsföring som fanns. Att vara helt utelämnad till yttre omständigheter som i värsta fall ledde till svält och död… Ja, man förstår ju varför människorna ville använda alla tänkbara medel och sin gudfruktighet för att sia om hur skördarna skulle bli och om barnen skulle överleva året.

    Så, vad är egentligen bondepraktikan mer konkret?
    Kort och gott skulle man kunna säga att boken är “hopkok” av mängder av mer eller mindre vetenskapliga skrifter och lärdomar. Från Mesopotamien och Grekland hämtas astrologin och kalendrarna, men framförallt samlar man den kristna världens vetenskaper som rör naturfenomen, väderomslag, praxis kring helgdagar, åderlåtning, etymologi, med mera.
    En salig blandning av livsråd helt enkelt! Allt för att göra allmogens liv mer uthärdligt och rättfärdigt inför Gud.
    För Gud och bibliska gestalter och föreställningar är såklart centrala i bondepraktikan och allt som sker, eller inte sker, är i slutändan resultat av Guds nåd eller vrede. Bondepraktikan försöker bara att göra detta hanterbart och tillämpbart i praktiken för gemene bonde.

    Eftersom bönderna var beroende av vädret så är bondepraktikan till stor del utformad som ett verktyg för att förutse vädret, både på kort och lång sikt. Så här står det till exempel om Aprilis, april månad:

    “Om det Påskdag regna vill.
    Litet foder bliver det året till.
    Men bliver den samma dag skönt väder,
    Mycket smör det år tillkommande är,
    Det är gott den dag att barn avväna,
    Som deras fulla tid hava diat modrens spena,
    I Guds namn skall det begynna.
    Därefter dem till lärdom och gudsfruktan skynda.”

    Om man vill förutse vädret på lång sikt tror jag att bondepraktikan är ungefär lika användbar som SMHIs långtidsrapporter, det vill säga inte alls.
    Jag ser det mer som en ganska lättsam, men samtidigt gripande skildring av den “vanliga” människans paradoxala kamp och samlevnad med naturen.

    NÄR BONDEHUSTRUN KOKAR GRÖT

    När gröten månd’ brännas vid,
    Och barnet är ej roligt nattetid,
    Betyder regn och stormvädersil.

    bondepraktikan

    Vill man lära sig mer om åderlåtning för olika typer av krämpor är bondepraktikan dock ett utmärkt uppslagsverk:

    FÖR TANDVÄRK

    Haver du tandvärk, skall du förstå,
    Då skall du en åder under din tunga slå,
    Därmed bliver pinan stillt,
    Om du efter detta råd göra villt.

    Tandvärken går kanske över, men man får säkerligen ont under tungan istället…

    FÖR ÖRONENS SUSANDE

    När dina öron susa och klinga,
    Då skall du däri två ådror finna,
    Dem skall du låta i samma stund;
    Den döve är också sunt,
    Och de, som alltid mycket förgäta,
    Dem vill jag råda att göra detta.

    Nej, jag tror jag skippar det här med åderlåtning!

    På det stora hela bör man alltså ta bondepraktikan med en stor skopa salt, oavsett vilken yrkeskategori man tillhör.
    Som jag nämnde, så ser jag den mest som en intressant inblick i vilka typer av problem människorna förr ansåg viktiga att hantera. Många gånger är dessa problem inte alls olika våra egna, vilket jag tycker är väldigt uppmuntrande att inse. Vi vill ju gärna distansera oss från forna tiders människor eftersom vi tycker att vi vet bättre nu.
    Men gör vi verkligen det?
    Vi har ju fortfarande inga slutgiltiga svar på många av dessa frågor och problem som människor har kämpat med under tusentals år…



  • En dag i regnskogen

    Om förra inlägget innehöll många döda element, så kommer här ett som är fyllt av liv!
    Efter Evolutionsmuseet gick vi som sagt vidare till Botaniska trädgården för att besöka Tropiska växthuset. Detta växthus utgör bara en väldigt liten del av den väldiga trädgården – här håller man växterna som inte klarar sig utomhus i vårt klimat, medan resten av alla växter från hela världen ryms i trädgården utomhus, orangeriet och arboretet. Liksom mycket annat här i Uppsala är Botaniska starkt förknippat med Linné och universitetet och räknar sina anor från hans tid.

    Jag ska för övrigt erkänna att det här med växter, odla, och påta i trädgården är något som jag aldrig haft minsta intresse för och det känns ofta som att jag är den enda i världen som känner så. Jag tycker att blommor och växter är vackra, men jag kan ingenting om dem, och jag vill absolut inte köpa hem en massa att ta hand om. I vårt hushåll är det Micke som står för växtintresset och odlandet. Innan vi träffades hade jag bara plastväxter från IKEA och en garderobsblomma som mamma gett mig eftersom jag inte kan ta hand om växter, haha!
    Men som sagt, en fröjd för sinnena. Många av mina favoritdofter kommer från just buskar och blommor av olika slag. (Lavendel är min favorit just nu).
    Jag vet ju dock att många där ute älskar växter och är väldigt duktiga – kan ni namnen på några av de jag fotat här får ni gärna ropa till i kommentarerna!
    Welcome to the jungle!
    Trots att växthuset egentligen inte är så stort så känns det faktiskt som att man är tropikerna när man strosar runt. Alla ljud, dofter och synintryck samspelar så bra att man lätt kan försvinna in i känslan och låtsas vara Indiana Jones. Om så bara tills man möter en tysk turist i dörren till nästa sektion…
    Jättenäckrosen Victoria har sin givna plats i den stora salen. I det vilda blommar den under natten, men eftersom sommarnätterna är så ljusa i Sverige kan det bli lite när som helst här. Botaniska har ett kalendarium för när näckrosen ska blomma och släpper då in ett antal besökare som kan titta.
    Idag vilade hon dock…
    På suckulentavdelningen kan man titta på denna växt som är en av få som klarar av att växa i Namiböknen. Ganska häftigt att återskapa miljön i ett terrarium på det här sättet.
    Orkidésektionen bjöd på ett fåtal blommande orkidéer.
    Avslutningsvis fick jag syn på en av de vackraste buskarna jag sett…
    Den heter tydligen pendelbuske och hade dessa långa, spröda blommor som hängde ner som eleganta, ja, pendlar! Fin va? <3

  • Evolutionsmuseet

    Gårdagens grådassiga väder kändes perfekt för en vända på ett av våra universitetsmuseer som finns här i Uppsala – Evolutionsmuseet. Själva museet som sådant är inte särskilt gammalt, men delar av samlingarna härrör från 1600-talet då man började upptäcka naturen och naturvetenskaperna, och universitetet var såklart en central aktör i det hela.
    Det är ju rätt spännande hur människan har försökt förstå sin omgivning i alla tider, oavsett om det är genom att skapa mytologier eller samla på uppstoppade djur och klassificera stenar. Det man för 200 år sedan såg som objektiva sanningar står idag placerade i montrar i lite skum belysning. Vi hade dock inte varit där vi är idag utan dem.
    Här kommer hur som helst en bildbomb från igår, om än bara en bråkdel av alla föremål som finns att beskåda på Evolutionsmuseet!

    evolutionsmuseet
    Här finns lite svampböcker för den som vill lära sig!
    Vi började med avdelningen “Utländsk fauna”.
    Mängder av färgsprakande fåglar som jag såklart behövde ta några extra bilder på!
    evolutionsmuseet
    Jättefågeln! (till höger)
    evolutionsmuseet
    Vidare mot den svenska faunan!
    Även här stannade jag såklart till lite extra vid dessa montrar…
    evolutionsmuseet
    Att få se en fjälluggla i sitt naturliga habitat har länge varit en dröm för mig. Det är något med ugglor som alltid har fångat mitt intresse. Dessa intelligenta, vackra, och samtidigt lite mystiska varelser… Tänk att få se en livs levande fjälluggla komma ljudlöst glidande över marken i jakt på lämmel. Magiskt <3
    evolutionsmuseet
    Jag vet inget om marulkar mer än att jag inte trodde att de var så här stora!
    evolutionsmuseet
    Därefter gick vi till de övre sektionerna, där reptiler, blötdjur, fiskar med mera ställs ut.
    Ringmask-avdelningen var inte min grej!
    Jag har däremot aldrig haft problem med ormar och andra reptiler. Tycker de är väldigt vackra och ibland söta djur. Men såklart skulle även jag springa för livet om en kungskobra kom ringlande mot mig…
    …och det behöver väl knappast ens påpekas att alla djur gör sig bäst levande.
    Vem som helst skulle ju tappa sin charm efter 200 år i formalin liksom.
    evolutionsmuseet
    evolutionsmuseet
    På denna avdelning hittar man även diverse konserverade foster och kroppsdelar från både djur och människor… Ah, science!
    evolutionsmuseet
    Avslutningsvis begav vi oss mot paleontologen, som är en egen byggnad. Tidigare var det även en egen institution.
    Även om jag tycker evolutionsforskning är intressant, så har jag inte sådär superstort intresse för just paleontologi. Det är liksom för gammalt på något sätt…
    Det är nog också väldigt svårt att göra en utställning som bara består av skelettdelar och stenar visuellt tilltalande…
    evolutionsmuseet
    Tack för denna gång, EBC!

    Vi skippade den botaniska avdelningen av museet. Istället tog vi en sväng till Tropiska växthuset som är en del av Botaniska trädgården och som dessutom ligger precis bredvid Evolutionsmuseet. Bilder därifrån kommer i nästa inlägg!

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.